Adoptioner har förekommit sedan 60-talet från Indien.
Under 70-talet kom en del barn på privat väg till Sverige och
de resterande genom AC. En av de privata vägarna var vår
Poonakontakt, då Eva Minton förmedlade barn med hjälp av SOFOSH och
Dipika Maharaj Singh. Den kontakten kom till FFIA under mitten av
80-talet.
FFIA:s första auktorisation 1979 avsåg Juvenile Court i Mumbai
(Bombay). Det handlade om barn som var placerade dels på statligt
barnhem och dels på privata barnhem, men som ansvarsmässigt
sorterade under domstolen. Domstolen tilldelade oss barn som var
färdigutredda och förklarade övergivna, oftast hittebarn.
FFIA fick 90 barn från Juvenile Court under åren 1990 - 1995.
En dom i Indiens Högsta Domstol 1985 ändrade på och systematiserade adoptionerna. Det blev reglerat hur barnhemmen skulle hantera barn som var placerade hos dem från domstolar. Efter denna tidpunkt kom barn av den här kategorin direkt från barnhemmen.
FFIA:s kontaktnät utvidgades successivt under 80 -och 90talen.
Den allmänna gången på 80-talet var att organisationen fick födelsedatum och könsuppgift om barnet samt en mycket kortfattad medicinsk rapport. Begrepp som special needs fanns inte utan de blivande adoptivfamiljerna förbereddes på att barnen kunde ha dolda problem, typ Hepatit B, hörselnedsättningar, kontaktstörningar, TBC m.m. Många av adoptivföräldrarna reste inte själva och hämtade barnen utan de eskorterades till Sverige antingen av representanter för barnhemmet, för organisationen eller i enstaka fall av eskortservice från flygbolagen.
Allmänt krav på att adoptivföräldrar själva skulle resa och hämta sina barn kom under 90-talets slut.
Samarbetsår: 1980 - 2014
Sammanlagt antal barn från Indien: 797
Kontaktpersoner, representanter:
E. Raman Rao och hans hustru Mrudula Rao var representanter för
FFIA 1980 - 1986 (se
historik).
Eftersom nya regler så småningom förbjöd utländska
organisationer att ha representanter i Indien hade FFIA under
senare år ingen representant.
