Varför blev barn övergivna?
I början av 90-talet var familjens dåliga ekonomi det största skälet till att överge sitt barn. Detta ska ses i ljuset av att det under kommunisttiden var normalt att anse att om familjen inte kunde ta hand om barnet skulle staten ta över och ge barnet det familjen inte kunde ge.
När den nya lagstiftningen om barns rättigheter som trädde i kraft i början av 2005 visades en ny inställning och ett nytt tänkesätt om systemet. Enligt den nya lagen och i linje med FN:s Konvention om barns rättigheter så ligger huvudansvaret för barnets vård på hans/hennes föräldrar. Statens ansvar kommer i andra hand och deras ansvar är i första hand att stötta familjen för att förhindra att barnet skiljs från familjen.
På detta sätt har de rumänska myndigheternas fokus flyttats från att förbättra barnens levnadsförhållanden på institutioner, vilket var fallet i början av 90-talet, till att förhindra att barn skiljs från sina föräldrar.
Dessa förändringar av lagen följdes av ett antal satsningar på att informera allmänheten, föräldrar, familjer och personal som arbetar för barns skydd om betydelsen av att uppfostra och ta hand om ett barn inom den biologiska familjen, om barns rättigheter och om föräldraansvar.
Följden blev att antalet barn som kom till institutioner minskade, de enorma institutionerna stängdes och ersattes av fosterhem och många av barnen från institutionerna kom tillbaka till sina biologiska familjer.
